Den 16 april anordnades en afton med pressfotografen Henrik Montgomery i Piratenfoajén på Grand Hotel. Innan samtalet med Montgomery startade tog kvällens publik del av en fotoutställning där ett flertal av fotografens mest kända verk var utplacerade runtom i salen. Själva aftonen med Montgomery modererades av Mia-Marie Hammarlin, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet.

En bild är ett kraftfullt medium som ofta tilldelas en genomslagskraft motsvarande mer än tusen ord. De berör, etsar sig fast och väcker känslor. Vet man direkt när man tar en bild att den är fantastisk och kommer att lämna ett bestående intryck?
Det känner man, menar Montgomery. En bild som fångar ett flyktigt ögonblick kan snabb identifieras när det placeras bredvid andra exponeringar ur samma bildserie som saknar samma lyster.

Ett exempel på ett sådan ögonblick hämtas från Montgomerys bevakning av klimatmötet i Köpenhamn 2009. Bilden, som vann Årets Bild 2010, föreställer några av världens främsta ledare i ett intimt och sårbart tillstånd när förhandlingarna går som trögast. Montgomery berättar detaljerat om hur han smög in i personalmatsalen där ledarna hade samlats. Under det korta tidsspannet som alla makthavare var samlade fångade Montgomery en sällsynt nedstämd och energifattig församling på bild, en bild som snabbt blev en symbol för den uppgivenhet många känner inför klimatutmaningen. Fotografiet spreds sig över hela världen och fotografen själv menar att det ovana perspektivet och den förminskande vinkeln är centrala beståndsdelar för bildens talande komposition. Tillfällets exklusivitet är också en bidragande faktor till dess spridning då ytterst få fotografer lyckades få samma tillgång som Montgomery fick, något som han själv beskriver som en av de svårare delarna av sitt arbete som pressfotograf.

Namnkunniga ledare i intima kulisser är ett återkommande motiv i Montgomerys bilder, någonting som offentligheten annars sällan får ta del av. 2011 gav Henrik Montgomery ut fotoboken Statsministern med Torbjörn Nilsson. Under en tid hade fotografen följt Fredrik Reinfeldt och dokumenterat den dåvarande statsministerns arbete, både i och utanför offentlighetens centrum. Montgomery menar själv att han gavs tillträde till maktens inre korridoren dels på grund av sitt rykte och dels på grund av statsministerns vilja att stärka sin image med en intimare dokumentering än vanligt, ett fenomen som kommer av den moderna politikens medialisering. Personliga porträtt av ovetande människor har blivit Montgomerys signum, och enligt egen beskrivning håller han sig gärna i bakgrunden för att sedan snabbt fånga ögonblicket innan han återvänder till periferin. På detta sätt lyckas han åskådliggöra människan bakom masken.

En bilds styrka ligger i dess symboliska komposition och Montgomery har för vana att inkludera vissa ingredienser för att göra bilden mer talande. Händer är exempelvis något som visar på ett agerande eller händelseförlopp. Moderator Hammarlin nämner hans fotografi från Svenska Akademins högtidsfirande som ett annat exempel på symbolik. Bilden är fångad ovanifrån och i den ses sju män sitta runt ett bord. Här ges åskådaren en illustrerande insyn i den situation som följde skandalen som skakade kultursverige och Akademin under 2017-2018.

Ett fotografi fyller inte enbart en dokumenterande funktion, det kan även vara del av en cirkulär påverkansprocess. Då makthavare lever i offentlighetens synfält åtnjuter de inte samma hänsyn som en privatperson. I dessa situationer betonar Montgomery en etisk balans mellan personens roll som politisk företrädare och privatperson. En bild kan vara sårbar men bör inte vara förnedrande, den kan vara kritisk men ska inte vara utelämnande. Att följa dessa riktlinjer kan vara besvärligt i det hastiga och intensiva arbete som pressfotografi innebär.

Vid denna tidpunkten bjuds åhörarna in till samtalet och den traditionsenliga frågestunden tar vid. En publikmedlem undrar över hur Montgomery förhåller sig till genus i sitt fotograferande.
Han svarar att han brukar ta för vana att kasta om det klassiska framställandet av män och kvinnor i bild. Exempelvis instruerade han Annie Lööf vid ett porträttillfälle att anamma Steve Jobs klassiska maktfulla pose. Däremot brukar han allt som oftast att vara passiv i uppställningen av fotoobjektet då det brukar locka fram nervösa leenden hos annars seriösa och allvarliga människor.

Ett par frågor berör även hans karriär som fotograf, var den började och hur den utvecklades. Sin första kamera fick Montgomery i studentpresent men det var först efter han flyttat till Skottland som fotografdrömmarna tog fart. Efter att ha fotograferat en fest blev han av en bekant uppmanad att satsa på en karriär som fotograf. En utbildning vid Kulturama senare började han att arbeta som studiofotograf innan han fick ett jobb på Pressens Bild, numera en del av Nyhetsbyrån TT.

Aftonen avslutas på sedvanligt vis med att gästerna ombeds att önska en drömgäst till en framtida studentafton. Mia-Marie Hammarlin är först ut och önskar den danska författaren Suzanne Brögger som skrivit mycket om bland annat kvinnlig frigörelse. Henrik Montgomery önskar i sin tur Zadie Smith, en brittisk författare som i sina samhällsskildrande böcker ofta skriver om integration.

Aftonen finns även tillgänglig som podcast.