Lennart Aspegren, domare i FN:s första brottmålstribunal efter folkmorden i Rwanda, äntrar scenen i Café Athen. Efter en kort ommöblering av scenen presenterar han kvällens ämne. Folkmord genom våldtäkt i Rwanda och andra ställen.

Aspegren börjar med en kort tillbakablick i modern historia. ”Som ett vapen i krig och väpnade konflikter har sexuell terrorism en lång och otrevlig historia”. Han gör nedslag 1937, då Japan överföll Kina och ca 20 000 kinesiska kvinnor våldtogs och utnyttjades som tröstekvinnor. Tiden efter andra världskriget då nästan 2 miljoner tyska kvinnor blev våldtagna av sovjetiska soldater och kriget i forna Jugoslavien under vilket 25-50 000 bosniska kvinnor våldtogs av serbiska soldater.

Även under folkmordet i Rwanda användes våldtäkt i betydande omfattning, i regel var offren kvinnor och barn. Cirka en kvartsmiljon kvinnor våldtogs varav cirka 90 procent av dessa avsiktligen blev smittade med HIV, även en stor andel av de barn som föddes som resultat av våldtäkterna var många gånger smittade. Aspgren bjuder på en kort återberättelse av folkmordets aktörer. Folkmordet i Rwanda kallas det folkmord på mer än 800 000 människor av minoritetsgruppen tutsier men även hutuer som motsatte sig extremisterna.

Startskottet för denna historiska händelse var i april 1994 då planet i vilket landets dåvarande president befann sig i blev nedskjutet över landets huvudstad Kigali. Bara timmar efter att presidenten avlidit startar en 100 dagar lång slakt av civila. Vägspärrar upprättades för att effektivisera utrensningen, det blev obligatoriskt att bära ID-kort i vilka grupptillhörighet var markerat och dödslistor upprättades. Metoderna var inspirerade av 1930-40 talets Nazityskland med bland annat aggressiv radiopropaganda i vilket tutsier porträtterades som kackerlackor. Hundratusentals kvinnor och barn blev våldtagna, detta följdes ofta av att be blev nedkastade i stora latriner i vilka de drunknade om de inte redan omkommit under själva övergreppet. Takten detta skedde i överskrider mångt takten i vilken judar utrotades under förintelsen i tyska koncentrationsläger. Detta beror främst på omfattningen av övergreppsmän som deltog, effektiviteten låg i den stora mängden förövare. Hundratusentals män deltog i övergreppen.

Aspegren berättar att FN under tiden för övergreppen var mer eller mindre lamslaget. Först i november 1994 upprättar FN brottmålstribunalen i Rwanda, i vilken Lennart Aspegren satt som domare som företrädare för västländerna från år 1995 till 2000. Uppdraget var att inför rätta behandla de som gjort sig skyldiga till allvarliga brott mot mänskligheten. Tribunalen skulle främst fokusera på att ställa arkitekterna bakom folkmordet till rätta. Cirka 50-60 personer dömdes i tribunalen, samtliga till livstidsfängelse. Av de som blev dömda fanns både statliga och religiösa ledare. Första domen om folkmord kom 1998, i vilken det slogs fast att sexuellt våld kan konstituera folkmord.

”Tyvärr upprepar sig historien och det pågår än idag liknande brott mot mänskligheten”. Aspegren talar om situationen i Syrien och Irak. Daesh försöker i nutid legitimera det sexuella våldet genom att förvrida teologiska resonemang. Sexuella övergrepp mot otrogna ses inom rörelsen som en religiös akt. Dessa akter föregås och följs vanligtvis av bön och sprids sedan över hela världen på sociala medier. Akterna är planerade och brottslingarna utnyttjar den skuld som våldtäkt är förenat med i sin krigsföring menar Aspegren. ”Jag tror fortfarande på FN, även med dess brister, så tror jag fortfarande att det är enda möjligheten. Även i mellanöstern.”

Han återgår till Rwanda. Hur ser situationen ut idag? Aspegren menar att den diskussion om försoning som pågått, främst på grund av påtryckningar från västvärlden har tagit olyckliga uttryck. Försoning omfattar alltid ett moment av förlåtelse. De kvinnor som har utsatts för övergreppen ska inte behöva ge sin förlåtelse till folkmördarna, som kanske förintat hela deras familj. Desto mer då övergreppsmännen inte alltid vill ha förlåtelse. Tvärtom, menar Aspegren, att dessa män många gånger anser att folkmordet borde fortgått vilket speglar sig i situationen som uppstått i grannlandet Kongo Kinshasa. Ett par tusen av extremisterna från Rwanda har flytt till nordvästra Kongo och bildat sig en milis. Milisens mål är att återvända till Rwanda, störta regeringen och fortsätta folkmordet. Milisen har specialiserat sig på att attackera skolbussar och döda barn. Trots detta är Lennart Aspegren hoppfull, han menar att även om det är långt kvar till en öppen och fungerande demokrati i Rwanda, är de bitvis på väg.

Kvällen avslutas traditionsenligt med frågor från publiken.

”Juristen har inga vapen, enda redskapet är ord. Men jag vill påminna er om att ord faktiskt är det enda som kan stå för evigt”