Den 24 november gästades Studentafton av fackföreningsledaren och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson för en afton om fackets roll idag och i framtiden. Senast en LO-ordförande gästade Studentafton var 25 april 1955, då Axel Strand, tillsammans med dåvarande statsminister Tage Erlander, direktör Curt Stefan Giesecke, direktör Bertil Kugelberg, och direktören i TCO Valter Åman medverkade på en afton om lönesättning.

Samtalets modererades av Paula Mulinari, till sin hjälp hade hon en studentpanel bestående av Sebastian Persson och Henrietta Flodell. Kvällen inleds med en fråga om hans val att tacka ja till ordförandeskapet för LO. Karl-Petter berättar att han aldrig tvekade, som samhällsengagerad sedan unga dar var det självklart att tacka ja till en position där det finns så stora möjligheter att påverka livet för Sveriges arbetare till det bättre. Karl-Petter tillägger dock att vägen från uppväxten i Karlstad som arbetargrabb till ordförandeskap för LO var lång.

Samtalet övergår till att handla om LOs arbete i Sverige. En av LOs huvuduppgifter är att granska klyftorna mellan tjänstemän och arbetare. För 20 år sedan var inkomstgapet 35 %, idag har det vuxit till 47 %. Vad kan LO göra för att minska eller stoppa denna utveckling som verkar bita sig fast i det svenska samhället? Karl-Petter tar utgångspunkt i nyliberalismens utveckling de senaste 150 åren, som har ett ökat fokus på individen. Han menar att enkla samband som till exempel – sänker man skatten på arbete blir det fler arbeten – har tagits för sanningar men att vi idag ser en utveckling mot att fler och fler demokratier i världen börjar ifrågasätta dessa enkla samband då de skapar nya, svårare problem i samhället. ”Direktörerna märker att de inte kan sälja eftersom det inte finns någon som har råd att köpa deras produkter”, säger Karl-Petter. Bara senaste året har stora förändringar skett, både Tyskland och Storbritannien har infört minimilöner och flera delstater i USA har nu minimilöner som är högre än de som finns i Sverige. Förbättringar har även skett i här i Sverige. Blir du arbetslös idag får du 5000 kr mer i månaden än vad du fick i augusti. Trots detta säger LO nej till minimilön i lagstiftning, utan vill att det ska vara avtalsreglerat. Enligt Karl-Petter bidrar detta till stabilitet i ett annars föränderligt politiskt klimat.

Vad kan Sverige göra för att förbättra situationen för arbetare? Karl-Petter menar att svaret är enkelt ”hur svårt ska det vara, det är ju bara att bygga, jag fattar inte varför de gör det så svårt?” LO har sedan en tid tillbaka efterfrågat ett stimulanspaket inom bostadsbyggande och infrastruktur. Stimulanspaket kom denna höst, inte inom bostadsbyggande och infrastruktur utan genom flyktingmottagandet. Det omfattande mottagandet har lett till att nya jobb har skapats, ungdomsarbetslösheten har sjunkit i högt tempo och långtidsarbetslösheten har minskat med 20 000 personer. Karl-Petter menar att sambandet är enkelt, med ökad efterfråga på arbetskraft förbättras situationen för de som har det sämst ställt i samhället. Han trycker därför upprepade gånger på vikten av samhällsnyttiga investeringar.

Samtalet kommer in på frågan om Sveriges flyktingmottagande. Sverige har varit ett invandringsland sedan början av 1950-talet, då fokuserade vi på arbete, idag fokuserar vi på vad de nyanlända inte kan. Tar Sverige emot 200 000 personer och det tar 7-10 år för dem att komma in i samhället som idag, är det klart att det blir en stor kostnad. Vi måste därför korta ner den tiden genom att erbjuda så kallade snabbspår, menar Karl-Petter. Han berättar att bland annat elektriker, byggarbetare, barnskötare, vårdbiträden och busschaufförer är arbeten som passar sig för snabbspår och och är yrkesgrupper som Sverige idag har en stor brist på. Karl-Petter är försiktigt optimistisk ”jag menar verkligen det, lyckas vi med detta de närmsta 3-4 åren i Sverige så får vi en enorm boost!” Klarar vi detta så kommer vi att beskriva det som vårt succé årtionde, misslyckas vi – ja – då kommer det leda till stora sociala motsättningar framöver”.

Karl-Petter har dock även stor förståelse för att många är oroliga. Många flyktingar har placerats i mindre orter där det finns många tomma boenden men detta beror vanligtvis på brist av jobb. Den hårda konkurrensen om de få jobben som finns på dessa orter blir ännu hårdare och den rädslan har Karl-Petter förståelse för. Han trycker dock på att LO står upp för alla människors lika värde och då måste de stå upp för att rädsla inte får påverka de politiska besluten. ”Det finns obehagliga likhetstecken med vad som hände i Europa på 20-och 30-talet. Det spelar ingen roll hur många flyktingar Sverige tar emot, dessa krafter ökar ändå. De finns i hela Europa. Går detta överstyr så är det inte bara ett hot, utan vinner inte det goda, går vi en mörk tid tillmötes i Europa”

Kvällens samtal rör sig mot sitt slut men hinner beröra både jämställdhet och kraften bakom LOs sympatiåtgärder innan aftonen avslutas med en 30 minuters publikfrågestund. Aftonen är över men Karl-Petters optimistiska framtidstro stannar kvar, ”Jag tror att vi kan göra detta land skitbra om vi hjälps åt”.