Studentafton med Gudrun Schyman, Kristin Linderoth och Seher Yilmaz

7 oktober 2014

Temat för höstterminens första afton är högaktuellt och har fyllt universitetsaulans alla stolar och bänkrader. Det var över ett år sedan Gudrun Schyman gästade Studentafton sist, då i sällskap av Kakan Hermansson och Nour El Refai. Ikväll är hon tillbaka i Lund för att åter prata om feminism – denna gång tillsammans med Kristin Linderoth och Seher Yilmaz.

Tillsammans med kvällens moderator Johanna Palmström kliver gästtrion upp på scenen och intar sina platser. I den röda skinnsoffan sitter nu representanter för tre av feminismens grundpelare; Gudrun som politisk talesman för Feministiskt initiativ representerar politiken, Kristin som är genusforskare vid Lunds universitet representerar akademien och Rättviseförmedlingens ordförande Seher representerar aktivismen.

Kvällens första fråga faller sig därför naturligt – vilken del av feminismen saknas på scenen? Det fackliga benet fattas, tycker Kristin och fortsätter; ”Det känns  som ett ben man ofta glömmer, den fackliga feminismen har lite en annan karaktär (…) och använder sig inte av de begrepp man förväntar sig att feminism ska göra”.  Seher hade gärna sett att den antirasistiska feminismen representerats medan Gudrun vill betona folkbildningens vikt i frågan, som hon menar varit en bärande tanke inom feminismen sedan början.

Moderatorn för samtalet vidare till feminismens motståndare, vilka de är och var de finns. ”Det huvudsakliga hotet är snarare de opersonliga krafterna vi inte ser som tjänar stora pengar på att människor delas upp i grupper. Feminismens fiende är ekonomisk ojämlikhet i ett samhälle som slits isär – och det upprättas av folk med intresse inom det systemet där feminismen inte kan frodas” svarar Kristin. Gudrun håller med och menar att feminismens fiender finns överallt och att kvinnohat är ett resultat av rationalitet lika lite som rasismen är det; ”Det handlar inte om individuella tillkortakommande utan om strukturer och djupare liggande idéer och okunskap”.

Gällande dagens feminism och dess utmaningar beskriver Gudrun sin vision om att utveckla den nuvarande synen av vad politik är; ”Politik är mer komplext än vad som målas upp idag”. Seher håller med och tillägger;  ”Vi behöver inte vara överens. I många sammanhang mår vi bra av att erkänna att vi inte håller med varandra. Det är viktigt att vi erkänner att de är så”. Att dela upp feminismen i olika undergrupper hävdar Seher är ointressant och menar att det är just den diskussionen inom feminismen som skapar dess bredd, det ska finnas mer än ett sätt att vara feminist på.

Samtalet når feminism inom akademien och överrepresentationen av män högt upp i universiteten. ”Varje rum ska spegla samhället så som det ser ut. Alla ska ha en naturlig plats i alla rum” argumenterar Seher. Hon talar om farligheten i att inte tänka steget längre, vikten av att lyfta olika typer av förebilder och att bryta det invanda mönstret. ”Alla rum ska vara tillgängliga  för alla människor” avslutar Seher.

Publiken får ställa sina frågor och kvällens intensiva samtal börjar gå mot sitt slut. För en stund var det ständigt pågående samtalet om feminism centrerat till Studentaftons scen. De nittio minuterna har varit fyllda med allt från genusforskningens betydelse till vad en feministisk regering innebär såväl som strategitips för att bemöta argument. Nu lämnar det feministiska samtalet universitetsaulan för att återgå till sin plats vid köksbord, på fikaraster, i politiska debatter, statsministertal och tidningsartiklar – kanske med en lite djupare förankring hos kvällens gäster och publik än tidigare.